det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Idag är det min födelsedag. Jag fyller hela läskiga tjugoett år. Jösses, stora siffror nu för tiden. Hoppas ni alla får en fin valborg!

Docklockar

Tänkte visa hur mitt hår ser ut idag, för jag är rätt så nöjd faktiskt. Lockar värda en porslinsdocka och en victory roll. Hade lite tid över imorse nämligen. Dessutom har jag hittat ett sätt som får lockarna att hålla bättre. Mina brukar ju vara puts väck efter cirka tjugo minuter.
Gör såhär: Locka håret. (På vilket sätt som funkar bäst. Dessa gjorde jag med en plattång.) Tupera lockarna lätt med en fin kam, spraya och voilà! Hållbara fina lockar.

fredagen.

Fredagskvällen spenderades hemma hos Mikael och Frida som nyss flyttat ihop.

Vi fikade, pratade och skrattade massor. Det var flera månader sedan vi sågs sist. Måste träffas oftare.

Mikael.

Fina Moa och lilla Elias.

Frida blev besviken när fikat tog slut.

Sedan hamnade vi i soffan och tittade på en massa gamla bilder.

Sixteen.

Vecka sexton köpte jag ÄNTLIGEN en ny dator, åt lunch på indisk restaurang och sushi såklart, fick ett nytt litet kusinbarn, hälsade på fina vänner och åkte hem till mamma över helgen.

In summer, the song sings itself.

En liten video jag knåpade ihop häromdagen. Visst börjar man längta efter sommar och sol?

I remember the time you drove all night, just to meet me in the morning. And I thought it was strange, you said everything changed. You felt as if you just woke up.

Ett skepp kommer lastat med ett gäng svartvita bilder jag inte visat er tidigare.

Dom 999 saker jag aldrig skulle göra. Dom vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort.

Tisdagens utstyrsel såg ut såhär. Leopardtights, svart kjol, blus med finaste rundade kragen och favoritkavajen. Och converse på fötterna för nu ha jag bestämt att det är vår.

heartthrobs.

"The first language humans had was gestures. There was nothing primitive about this language that flowed from people's hands, nothing we say now that could not be said in the endless array of movements possible with the fine bones of the fingers and wrists. The gestures were complex and subtle, involving a delicacy of motion that has since been lost completely."