Last night I dreamt the whole night long, I woke with a head full of songs.

Vårsol och blommor i håret är något av det bästa just nu.

äntligen.

Imorgon kommer han hit, min fina Erik. Då har det gått trettiotre dagar sedan vi senast träffades. Längtar så himla mycket för jag saknar honom!

Som det strålar från ditt hjärta. Som en motorväg av ljus. Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen till slut.

Fotade några självporträtt i fredags när jag ändå fotade blomdiademet. Älskar de där lösögonfransarna som jag fått i present av min fina mamma.

I väntan på våren.

Ett blomdiadem blev det! Pysslade ihop det med små ranunkelblommor av tyg och blev så himla nöjd med resultatet. Vad tycker ni?

Bara en liten gnista. Bara ett ord kan sätta eld på en skog.

Idag har jag ätit sushi för första gången på tusen år, pysslat lite och och fotograferat. Hur det blev får ni snart se!

"Vissa dagar är det verkligen Bob Dylan. Andra dagar är det, typ nån, jag vet inte vad, en slickad katt."

En så mysig intervju med finaste Håkan.

"Sheeni, I've been alone my whole life. I know what it's like. Sheeni, I burned down Berkeley for you. I destroyed both of my parents' cars. And I've lied and manipulated and had you sedated, and I did all that so we wouldn't have to be alone anymore."

När Nick Twisp träffar Sheeni Saunders på en campingsemester med sina föräldrar blir han hals över huvud tokförälskad i henne. Han svävar på moln och tror att det ska vara de två för evigt. Men ödet vill annorlund, semestern tar slut och Nick måste åka hem. En plan börjar ta form i hans huvud. En plan för hur han och Sheeni ska kunna återförenas och vara med varandra. Problemet är bara att Nick är alldeles för mesig för att genomföra den. Det är då Francois dyker upp. Han är tuff och farlig och han finns inte på riktigt. Han Nicks alter ego och när han är med går allt mycket lättare.
Jag gillade den här filmen. Se den om du, precis som jag, har en grej för Michael Cera!

Well, while you were sitting in the back seat smoking a cigarette you thought was gonna be your last, I was falling deep, deep in love with you, and I never told you till just now.

Inatt låg jag sömnlö men istället för att vrida och vända mig i sängen så pysslade jag ihop en liten vimpel. Den fick hängda över min säng. Tyckte det kändes lite mer som vår med den där. För övrigt får våren gärna komma på riktigt nu. Det vore inte alls så dumt.

en lista från i fredags.

När vaknade du imorse?
Kvart över nio, men låg kvar i sängen till tio ungefär.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
"Nu får jag inte somna om, då kommer jag sova bort hela dagen!"

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Nej, bara smsat folk.



Vilket humör är du på?
Ganska lugn och helt okej.

Har du ont någonstans?
Nope!



Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Sushi! Åh vad jag längtar efter det. Det var evigheter sen sist jag åt det.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Matvaror, har inte shoppat någonting annat sedan i december.

Vad ska du göra ikväll?
Jag vet inte riktigt, det är inte bestämt ännu. Men förmodligen blir det en hyfsat lugn kväll.

Vad tycker du om din blogg?
Älskar den! Den är min egna lilla plats där jag kan göra precis vad jag vill.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Väntade på att promenera bort till vårdcentralen för att plocka bort mina stygn på magen.



Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Hmm... Jag vet inte. Tror inte det!

När fotade du något senast, och vad?
Igår fotade jag lite borta i teaterlokalen.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Inga alls!



Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Soffbordet.

Vad har du på dig idag?
Kjol, t-shirt, cardigan och strumpbyxor.

Som i en gammal sång som spelar på min grammofon. Vill höra samma sång, där allt blir bra imorn.

Hör du hur dom sjunger? Någonstans högt över hustaken och under stjärnhimlarna.

1. Strumpbyxor + thigh highs på vardagsrumsgolvet. 2. Söta lilla Tosca. 3. Läkarbesök och samtal på ätstörningsenheten. 4. Kreativitet vid köksbordet en förmiddag. 5. Hängde i teaterlokalen. 6. Vita strumpbyxor.

lördag.

Nåt elakt virus är och hälsar på i min kropp och tog med sig både halsont och förkylning. Därför har jag spenderat hela dagen i sängen. Har hunnit se hela första säsongen av Girls. Gillar den trots att jag faktiskt var lite tveksam i början.
Jag har också hunnit lyssna på den fantastiska intervjun med Håkan Hellström som Filip och Fredrik gör i sin senaste podcast.

We’re melting ruby hearts.

Detta har jag på mig idag. Kjolen är en av mina absoluta favoriter som jag hade på mig jämt och hela tiden förut, tills en dag då jag ramlade i en trappa och det blev en lång reva i den. Men igår satt jag mig vid symaskinen och lagade den, så nu är den som ny igen!

The Tallest Man on Earth – To Just Grow Away

om superkrafter.

Idag är jag gästkrönikör i STT. Hela tidningen kan ni läsa här.

When I grow up, I want to be a forester, run through the moss on high heels. That's what I'll do, throwing out boomerang, waiting for it to come back to me.

Jag fick en så himla fin klänning av mamma för ett tag sedan. En liten ljusrosa dröm med allt som är fint, spets, tyll och glitter på samma gång. Jag använde den på min gudsons dop och sen dess har den fått hänga på hedersplats på väggen i väntan på att användas igen.

I don't see what anyone can see, in anyone else. But you.

Bilderna är från senaste besöket hemma hos min fina Erik i Stockholm. Stannade där i nästan en vecka och det var så himla mysigt. Vi såg på massa bra film, drack varm choklad, tog sovmorgon varje dag, åt middag hemma hos hans mamma och hos hans syster, promenerade, hånglade massor och kollade vintagekläder på Beyond Retro.

Historien om hur jag förlorade min blindtarm

Under sportlovsveckan mådde jag väldigt konstigt. Det började på onsdagen som jag spenderade mer eller mindre utslagen i Eriks säng med vad jag trodde var mensvärk av den riktigt extrema sorten. Det kändes på allvar som att jag skulle dö och jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Mådde så illa och hade så fruktansvärt ont. Det lättade upp en aning framåt natten men då fick jag plötsligt feber istället. Lyckades somna och dagarna efter hade jag fortfarande ganska ont men kunde i alla fall hantera det.
På lördagen var jag tillbaka på västkusten och det var dags för min gudsons dop. Jag frös så jag skakade hela dagen, bara för att upptäcka att jag hade 40 graders feber när jag kom hem. Stannade kvar i sängen exakt hela söndagen med feber som kom och gick om vartannat och magvärk som började smyga sig på igen. När alarmet ringde på måndagsmorgonen kunde jag inte stå på benen. Sjukanmälde mig till mina lärare, kröp ihop i sängen och åt värktabletter. Trodde fortfarande stenhårt på att det var mensvärk och förbannade att jag fötts till kvinna och att livmoderns tvunget ska tjura och göra så man missar viktiga saker. På kvällen trotsade jag både feber och värk och åkte på teaterträff men på väg därifrån var Tim tvungen att stanna bilen så att jag fick kräkas. Då gick jag tillslut med på att ringa sjukvårdsrådgivningen, som tyckte jag skulle åka till akuten på momangen. Sagt och gjort, iväg bar det och efter att flera olika läkare undersökt och klämt på min mage bestämdes det att man skulle göra en titthålsoperation på morgonen för att se om det möjligtvis var blindtarmen som spökade.
Det var det, fick jag veta när jag vaknade efter operationen. Den hade varit på gränsen till att brista, så det var verkligen inte alls konstigt att jag mådde som jag gjorde. Enligt doktorn började den nog trassla lite i somras när jag låg inlagd på grund av magsmärtor.
Drygt en vecka efter detta lilla äventyr så mår jag helt okej, är fortfarande öm vid operationssåren men det är ju att vänta sig. Lite ledsen bara över att de var tvungna att göra ett extra långt snitt över exakt hela min körsbärsblomstatuering. Jag behöver i alla fall aldrig mer oroa mig för att råka ut för samma sak, för nu är blindtarmen väck och lär inte ställa till med mer trubbel.