Oh sometimes the blues is just a passing bird, why can't that always be?

</
Födelsedagsblommorna delade jag upp i lite små vaser och burkar efter att de vuxit sig alldeles för långa och blommat ut, sådär som tulpaner gör. Dom är finast så tycker jag.

en söndag hemma hos mamma.

Förra helgen var jag och Josef bjudna på middag hemma hos min mamma. Så himla mysigt att krama om henne och sitta och prata länge länge. Klappa på djuren och bara ha det bra.
Måste åka dit snart igen men stanna lite längre, en vecka eller så. Saknar henne så förskräckligt när vi inte ses så ofta.

födelsedagsfint

I tisdags fyllde jag år. Fick superfina blommor och en cykel av min fina mamma och av Erik fick jag paketet på nedersta bilden. Det innehöll  en sån himla bra grej, nämligen the sims 3. Han känner mig så bra! ❤

blue skies are coming

Den första riktiga vårutstyrseln såg ut såhär. Det är så underbart att man kan vara utomhus utan jacka nu, i alla fall ibland.

födelsedagsklänningen.

I onsdags shoppade jag för första gången på fem månader, det har liksom inte känts nödvändigt att köpa någonting eftersom jag redan har så mycket fint i garderoben. Men nu tänkte jag att det var dags för något extra, nämligen en födelsedagsklänning! Det blev den här fantastiska lilla lavendeldrömmen i spets. Nu hänger den och väntar tills på tisdag då den ska få dansa hela natten.

caféhäng

Att spendera timmar på caféer är något av det bästa jag vet och det var precis det som jag, Tim och Oscar gjorde förra veckan. Vi slog oss ner på Mejeriet, som är stans mysigaste café, drack diverse varma drycker och brainstormade en himla massa idéer. När de andra gästerna hade gått därifrån så drog Oscar fram gitarren och stod för briljant underhållning. Såhär såg det ut på film:

“Fall down seven times, stand up eight”

Jag är inne i en butik, strosar runt lite och får syn på en ställning med reaplagg. Min blick fastnar direkt på ett par byxor. Egentligen gillar jag inte byxor, faktum är att jag inte ens äger ett enda par, men de här är verkligen jättefina. Mörkblå med små svarta hjärtan på och med lite slits längst nere vid foten. De vore supersöta ihop med en skir blus och nätta ballerinaskor. Efter viss tvekan, jag hatar att prova kläder, plockar jag med med några par i olika storlekar in i ett provrum.
Det första paret passar inte och det andra sitter inte snyggt alls. Hjärtat börjar slå fortare och hårdare.
"Det är för att du är så jävla fet och äcklig." När jag ser på mig själv i spegeln förstår jag inte hur det ens är fysiskt möjligt att jag får plats i provrummet, jag är ju så stor. Allt jag ser är fett. Hemskt äckligt fett.  Ätstörningsmonstret som bor inuti mitt huvud har vaknat till liv. Hon hånar mig och säger att jag borde lyssnat på henne. Inte ätit så jävla mycket som jag gjort på sista tiden. "Idiot, du borde svälta dig och träna istället."
Inom några sekunder är paniken total och hur jag tog mig hem är bara en suddig dimma.
Tillbaka på ruta ett igen, men imorgon är en ny dag. En bättre dag förhoppningsvis.