Nattpoesi

Tårränder på kinderna nu igen
precis som när jag satt i fönstret och tittade ner
på molnen precis ovan marken.
Det är lika overkligt som nu i alla fall

Himmelsleendena är borta.
Kvar finns vioch allt vi var en gång
Jag glömmer aldrig vet du.
Jag vill inte vara här
om tio år
Och ångra nattsamtalen och de bubblande skrattensom tog slut...

Snälla gå
Men stanna här.