som trottoaren älskar förloraren

Av alla artister så är nog Håkan Hellström den som ligger närmst mitt hjärta.

Jag träffar ofta på folk som absolut inte delar min åsikt om hans musik. De brukar fråga mig om varför jag tycker om honom.

Svaret att jag tycker hans texter är underbara, att han är fantastisk på scen och att hans musik får mig att mår bra räcker tydligen inte som svar.
Därför tänkte jag berätta vad jag känner inför Håkan och hans musik.

Ända sen första gången jag hörde "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" fick jag tusen fjärilar i magen som virvlade runt i en rasande fart.
Hans musik lyfter mig alltid när jag är nere. Som en hand att hålla när stormen går.

Det finns en låt för varje tillfälle i mitt liv. Och varenda en av hans låtar betyder något alldeles speciellt för mig.

Hans konserter är helt fantasktiska. Som en sockerkick ungefär. Fast bättre och så himla mycket starkare. Något att se tillbaka på och bara längta.
Två stycken har jag varit på hittills och han har skapat känslostormar varje gång.

Den tredje är idag. Jag längtar efter att stå långt fram, sjunga med i alla välbekanta texter, gråta för att "Hurricane Gilbert" är en så fin låt, se Håkan krama Daniel och att få vara fullständigt lycklig i några timmar.

Kanske förstår ni precis vad jag menar, eller så gör ni inte det alls. För mig spelar det ingen större roll.

Jag älskar Håkan Hellström som rumlaren älskar nattlivet, som trottoaren älskar förloraren, som jorden älskar månen.