Suspended like spirits over speeding cars

Jag är så trött på det mesta nu. Det är bara samma saker hela tiden. Upprepning på upprepning. Varje morgon är det samma långa bussfärd till skolan. Och samma outhärdligt långa bussfärd hem igen.

Vid varje vägskäl hoppas jag för mig själv att bussen ska svänga åt ett håll den inte brukar. Att något ska avika från det normala. Vad som helst.

Jag vill bort, så himla långt bort. Nu. Jag klarar inte av kalla, mörka, dystra Sverige mycket länge till.
Inte alla krav och evighetslånga tråkiga helger med inget att göra. Känslan av att allt kommer förbli såhär för alltid och att ingenting leder någonstans. Och jag kan inte ändra på det.

Den 23:e December åker vi till Egypten och stannar över jul och nyår. Jag längtar så att jag håller på att gå i bitar. Det är det enda som känns riktigt viktigt just nu. Att jag äntligen kommer härifrån.
Bort från den här hålan och få glömma en del saker som jag inte vill minnas. Slappna av och försöka ladda upp med tillräckligt med energi att återuppladda min sedan länge slutkörda viljestyrka.

Varför kan inte allt bara kännas såhär?

Låten heter "Soco Amaretto Lime" och är av Brand New. Den den får mig att tänka på perioder i mitt sjuttonåriga liv som jag saknar. Och personerna som försvann med dem. Kanske är det egentligen bara känslan som jag saknar. Jag vet inte.
Jag vet ingenting längre.

xoxo,
Linda