"Well I will not grow up! You cannot make me! I will banish you like Tinkerbell."

Om tre månader och tre dagar fyller jag arton år. Arton år. När jag var mindre lät det så stort. Sjutton år lät med stort då och det verkade så vuxet på något vis.
Nu när jag är mitt i det så känns det inte på det viset alls. Faktumet att jag om så kort tid blir myndig skrämmer mig faktiskt.
Jag är som Peter Pan, jag har inga planer på att bli vuxen allt för tidigt eller kanske alls.
Jag vet inte ens vad jag vill göra efter gymnaiset än mindre vad det ska bli av mig. På något sätt är det skönt för jag har aldrig tyckt om planer speciellt mycket. Med planer blir man fastlåst och alla chanser att ändra sig är som bortblåsta, det är så jag känner det.

Jag har vänner som redan fått barn, vänner som flyttat hemmifrån, vänner med jobb, med bil. Jag har vänner som drömmer om framtida drömbröllop.
Men jag tror på att ta allt som det kommer. Det kommer att funka bäst för mig. Jag har inte bråttom.

xoxo,
Linda