Klockan är bara två på eftermiddagen. - 8 grader, solen håller reda på att gå ner. Frosten har målat skogens träd glittrande vita. Några barn åker pulka i backen utanför mitt hus, deras glada skratt får mig att le.
Ett tunnt lager knastrande snö täcker isiga gator. Jag halkar runt på trottoarer bland ett fåtal andra fotavtryck. Mina steg rör upp små snöstormar.
Jag andas ånga och mina lungor fryser nästan till is.
För det mesta hatar jag att bo i en så här liten by mitt ute i ingenstans, särskilt på vintern. Men ibland är det bara så himla fint.
onsdag 30 december 2009
vinterpromenad
kl. 14:38
Etiketter: Fina saker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
1 kommentarer :
Oh! you're very lucky because where I live does not snow , I have only seen snow once, and I loved it.
Skicka en kommentar