"Hon placerar varsamt sin fot över min. Hon smeker den sakta över min vrist. Vi talar med varandra men ingen kommenterar foten."

Den här boken följde med mig hem från biblioteket igår och jag ägnade eftermiddagen åt att sträckläsa den. Så fint skrivet om kärlek och ovisshet, om knän som snuddar vid varandra under bordet och om att våga. Förväntade mig ingenting av Alex Schulman och blev väldigt överraskad, på ett positivt sätt såklart.