söndag 23 december 2012
Be who you are, say what you feel. Because those who mind don't matter and those who matter don't mind.
Några bilder från en mysig onsdagskväll med Tim och Ria. Vi drack te och pratade en massa. Det händer mycket de här sista veckorna på året och vi hinner kanske inte ens ses alla tre förrän i januari. Då får man passa på!
lördag 22 december 2012
hur det känns.
Ibland är det så svårt att finna de rätta orden när jag ska försöka förklara vad det är som pågår inuti mitt huvud. Om man inte själv har gått igenom en ätstörning så förväntar jag mig inte heller att man ska kunna förstå det fullt ut. Och jag önskar att ingen skulle behöva göra det heller. Det här är en kortfilm som beskriver hur det känns på ett otroligt träffsäkert sätt.
kl. 18:00 Post a comment ( 2 )
Etiketter: ätstörning
fredag 21 december 2012
-What about you? Are you happiest and saddest right now that you've ever been? -Of course I am. -Why? -Because nothing makes me happier and nothing makes me sadder than you.
Etiketter: fotograferat , genom min kamera , Min värld
onsdag 19 december 2012
Det som egentligen pågår.
Det är lördagskväll och jag står jag framför spegeln i badrummet. Lite senare ska jag träffa en kompis i stan och jag borde börja fixa mig, men det snurrar i huvudet och det är svårt att fästa blicken någonstans. I nästa sekund blir allt svart, benen bär inte längre och jag rasar ihop på golvet. När jag efter en stund öppnar ögonen är världen är suddig och det är svårt att andas. Försöker känna efter om det går ont någonstans innan jag sakta sätter mig upp. Inte en chans att jag kan gå ut ikväll. Mina händer skakar när jag skickar iväg ett sms och ställer in kvällens planer. Istället kryper jag ihop i sängen och försöker sova bort ångesten och yrseln. Det är inte första gången jag ställt in något roligt eftersom jag inte orkar. Trots att jag inte har ätit på ett dygn dricker jag ett ynka glas juice morgonen därpå och ger mig ut och springer i en timme.
Jag lever i min egen lilla värld, styrd av en röst som ständigt skriker åt mig att jag är fet och äcklig. En värld där siffrorna på vågen och måttbandet bestämmer hur jag mår. Där är nyckelben, revben och de där förbannade mellanrummet mellan låren värt så mycket mer än allt annat. I den världen är mat den största fienden. Hatar min kropp till tusen. Granskar varje millimeter och får bara ångest över det jag ser. Vill ändra allt. Bli perfekt. Ändrar min målvikt från femtiofem till femtio till fyrtiofem till nollnollnoll och ingenting. Sover knappt något alls. Kan inte koncentrera mig på studierna. Går på lektioner och håller mig vaken med svart kaffe. Sumpar prov som jag skriver trots att jag svimmat precis innan jag åkte till skolan. Låter meddelanden på min mobil förbli obesvarade, stänger in mig. Ligger i sängen och bara svälter. När mina vänner vill ses över en fika tackar jag nej och medan de dansar och skrattar sig igenom lördagsnätterna stannar jag hemma. För jag orkar inte. Man lever inte på trehundra kalorier om dagen, man bara överlever. Det är allt.
Jag är så fruktansvärt trött på alltihop Trött på att alltid smida planer om hur jag ska gå ner ännu mer i vikt. Planer på hur jag ska slippa undan att äta, ljuga ihop ursäkter och undanflykter. Ljuger för dem jag älskar mest på hela jorden. Hatar hur det har blivit och vad det gör med mig. Tröttheten. Ångesten. Yrseln. Svimningarna. Lögnerna. Händer kalla som is på grund av näringsbrist.
Det här gör mig inte vackrare, finare, bättre eller lyckligare. Bara så fruktansvärt jävla ledsen. Anorexi är ett levande helvete.
Efter att ha fört ett sex år långt krig mot mig själv har jag äntligen bestämt mig för att det räcker nu. Jag ska bli frisk och så är det bara. Därför svalde jag min stolthet, lät min fina mamma kontakta ätstörningsenheten och be om hjälp. Utan stöd från mina närmaste hade jag nog aldrig tagit det här beslutet. Utan dem hade jag kanske inte ens levt idag, allt var så nattsvart hopplöst och det blev bara värre. Det är en lång tuff väg att gå och jag är fortfarande sjuk. Jag är bara precis i början av min behandling och det går både upp och ner. Varje dag är en kamp och varje dag försöker jag kämpa.
Ni har nog märkt att något är fel, dels för att jag inte bloggat på ett tag och när jag gjort det så har det inte varit så glada inlägg. Just därför har jag valt att berätta för er vad det egentligen är som pågår. Så att ni vet. Kanske kan jag genom att vara öppen med det här hjälpa någon annan som är i samma situation.
kl. 00:16 Post a comment ( 10 )
Etiketter: Min värld , ätstörning
onsdag 12 december 2012
infatuated.
Jag har en ny läppstiftsfavorit i mörkt mörkt hallonrött från Accessorize. Det är lite glammigare än mitt vanliga knallröda Ruby Woo så det är lite rolig omväxling.
kl. 11:00 Post a comment ( 3 )
Etiketter: Smink
tisdag 11 december 2012
all that jazz
Förra veckan besökte jag Beyond Retro med Clara. Bland allt fint hittade vi vad som först såg ut som en klänning. Väl i provrummet visade det sig till min förvåning att det var en byxdress. Så himla bra, för jag har varit på jakt efter en ungefär hur länge som helst. Älskar det blommiga tyget himla mycket.
kl. 01:24 Post a comment ( 5 )
Etiketter: Kläder och sånt
måndag 10 december 2012
en lista
söndag 11 november 2012
"Hur har du haft det?" Du vet som det är. Som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder.
fredag 9 november 2012
All of the ghouls come out to play and every demon wants his pound of flesh, but I like to keep some things to myself.
xx
kl. 23:33 Post a comment ( 6 )
Etiketter: Outfits
tisdag 6 november 2012
“I lift my arm out of the water. It's a log. Put it back under and it blows up even bigger. People see the log and call it a twig. They yell at me because I can't see what they see. Nobody can explain to me why my eyes work different than theirs. Nobody can make it stop.”
kl. 02:14 Post a comment ( 3 )
Etiketter: Min värld , veckan som gick
måndag 29 oktober 2012
The piano is not firewood yet. They try to remember but still they forget, that the heart beats in threes. Just like a waltz. And nothing can stop you from dancing.
ledsen för att det mest blir bilder från mobilen just nu men mitt liv är kaos för tillfället. jag ska förklara när jag hittat orden och orken.
kl. 16:33 Post a comment ( 5 )
Etiketter: veckan som gick
onsdag 24 oktober 2012
Det var dom som älskade mest, dom av kärlek besatta, det var dom som frosten tog.
kl. 21:09 Post a comment ( 2 )
Etiketter: Film och tv , Fina saker
söndag 21 oktober 2012
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?
i veckan har jag haft hjärtmönstrade ben och druckit kaffe i olika former. rosettflicka på insta om ni vill följa.
puss!
kl. 21:31 Post a comment ( 2 )
Etiketter: Min värld , veckan som gick