På högstadiet hade jag svart hår med rosa lugg som var tuperad och svept åt sidan. Jag färgade det själv hemma i badrummet och efter ett tag blev golvet i duschen svagt rosa. Ett tag rakade jag några centimeter över vänster öra så att det bara var kort stubb där. I mina hörlurar lyssnade jag på mycket rock, punk och liknande. Jag upptäckte hur underbart roligt det var att gå på konsert.
Jag hittade fina vänner som jag spenderade dagarna med, fem flickor i parallellklassen. Vi var alla ganska olika men tillsammans lyckades vi få de trista skolkorridorerna att kännas mindre grå.
Det var rätt fint ändå, på sitt sätt. Men jag längtar inte alls tillbaka och jag skulle inte göra om det om jag fick chansen. Jag var så mycket blygare och mer osäker då och det är så skönt att den tiden i mitt liv är förbi.
Hur var ni på högstadiet?
torsdag 25 mars 2010
på högstadiet
kl. 23:17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
9 kommentarer :
Åh, roligt med en högstadieskildring!
Jag var nog mest rädd hela tiden på högstadiet. Klamrade mig fast vid min dåvarande bästa kompis, vågade inte gå själv till matsalen (eller ens på toaletten själv), tyckte det var pinsamt att handla i kafeterian och tyckte att jag var den värsta människan på hela jorden. För att kompensera det hela hade jag sju kedjor i jeansen, urtvättad Raised Fist-tröja, skitiga dreads, drack så mycket hembränt som möjligt på fest så man fick ett par skratt när skolan började igen på måndag, skitig sminkning och usel attityd. Samtidigt hade jag en hamster som jag älskade, tyskaläxorna var roliga, matlagning var mitt största intresse och jag drömde om att bli marinbiolog. Men ingenting av det skulle jag då ha vågat erkänt.
På högstadiet var jag... jaa. Jag klädde mig fint och lite speciellt. I 7:an var jag med några tjejer som var lite åt det tuffa hållet (tuff som på högstadiet då). Jag hade jätteroligt med dem men sedan blev det lite tjurigt för vårat lilla gäng på fyra var uppdelat i två och till sist kände jag mig ensam och övergav den hopen. Så var jag lite själv ett tag och sedan började jag vara med det stora gäng töser som höll ihop i klassen. Och i den gruppen var jag mest med en fin flicka vid namn saga som tog fantastiska foton redan då och som så småningom blev trött på sin undercut/sidecut och rakade av sig allt hår. Och så var jag med en annan flicka som böejade i klassen i 8:an, som hade världens finaste engelskauttal för hon hade bott på nya zeeland. Och så höll jag mig en del i syslöjdssalen. Och hade skåpen vid Töllsjöpojkarna i min klass. De var roliga.
Jag var nog lite töntig, har aldrig strävat efter att passa in och vara tuff :)
Bytte till ny skola när jag skulle börja sjuan och var tjejen som inte festade och som hängde med de töntiga killarna. Det var skoj. Umgicks även med tjejen som alla hatade från tiden de gick i mellanstadiet tillsammans. Bytte skola och landsände när jag skulle börja åttan. Blev tjejen som inte använde string (OMG!) Här var det en mindre skola och alla umgicks lite med alla. Började inte festa här heller.
Var nog rätt så ordentlig, men som alla andra har man ju lärt sig och blivit säkrare idag :)
Tack & vad kul att du gillar webb-shopen. Det värmer alltid :)
Vad fin du var i högstadiet, precis som nu.
I högstadiet växlade det mellan att vara var jag blond och ganska mycket "fjortis" till mer svart & rockigt. Det är spännande med stilar, jag kan fortfarande inte säga att jag har bara en stil..
Ha en fin dag!
Jag var värsta töntig när jag tänker efter. Brydde mig INTE om kläder utan använde det gamla som fanns hemma eller det mamma pinsamt nog kom hem med ibland... Jag var blyg och var helst med min bästis, annars tyckte jag allt var osäkert och trist... I 9an kände jag att jag faktiskt kunde börja tuffa till mig, och började intressera mig mer för kläder. Jag lyssnade på rock, punk och rockabilly, och ville att det skulle synas mer på mig. (Blandning av rock chick och raggare haha)
Fin liten berättelse!
På högstadiet färgade jag håret en hel del. Ena dagen knallrött, nästa dag svart. Jag sminkade mig knappt märkbart och var den blekaste flickan i hela skolan, vilket jag tyckte och fortfarande tycker är mycket vackert. Jag gick oftast omkring i jeans och t-shirt, varvat med 60-talskläder.
Jag umgicks bara med en av tjejerna i min klass. Det var få som tyckte om mig, ännu fler som inte såg mig alls, eller snarare låtsades de att de inte såg mig. Jag var mobbad och det yttrade sig dels i denna ignorans, dels i elaka ord, rykten och nedklottrade skåp.
Jag lyssnade nästan enbart på punk och 60-tal. Märklig kombination kanske. =P
åh, me like u as a punk!!
jag var kaxigast i skolan (har alltid vart), hängde i ett stort gäng på ca 14 flickor, vi satt utanför fritidsgården och rökte cigaretter och spottade och tyckte alla att vi var rysligt coola. Jag hagde nästan alltid jeans och hatade att shoppa kläder eftersom nästan inget passade min späda lilla kropp. Men alltid jeans från gul & blå och tajta toppar. Jag älskade hiphop och lyssnade alltid på kassettfreesyle (min familj har alltid varit 10 år sena med teknikprylar haha). Jag var känd som den lilla, snälla och lojala men ändå kaxiga, tyckte om att hitta på rim och skolkade nästan aldrig, men gjorde aldrig heller läxorna. Lite mittemellan var jag nog. Alldeles för blyg och osäker för att skaffa mig en riktig stil klädesmässigt. Tyckte att invandrarkillar var the shit och var vääääldigt stolt över inte vara etniskt svensk. Haha, herregud vad man förändras!! kul inlägg förresten!
Oj är ju som en annan människa!
Jag avskydde högstadiet, även om jag hade kul med vänner och det gick bra för mig på lektionerna. Var ju så mycket oviktigt som var viktigt på den tiden och så mycket man inte sa och gjorde för att man var för blyg och för osäker.
Jag var väl mer eller mindre jag som jag är nu, kanske lite mer allvarlig, mycket osäkrare och blygare, samt såg allt lite mer svart eller vitt än jag gör nu. :)
kreativ läsning! jag spånar på ett sådant härt inlägg i framtiden!
Skicka en kommentar