från och med du.

Första gången jag såg honom är ganska suddig, jag var full och vi ramlade in i varandra i slutet av en utekväll. Vi bytte nummer och dagen efter hörde han av sig. Till en början försökte jag att inte tänka så mycket på det men helt ärligt så var jag nyfiken och efter ett tag gick jag med på att träffa honom igen. Vi stämde träff på ett kafé i staden där vi träffades den där natten. Jag var tveksam och ville först inte gå. Funderade på att låtsas att jag var sjuk bara för att slippa. Min bästa vän bokstavligt talat släpade ut mig genom dörren och in i sin bil för att skjutsa mig in till stan. Jag som alltid varit oerhört försiktig när det gäller såna här saker hade ganska nyss fått hjärtat trampat på och det gjorde mig än mer vaksam än tidigare. I ett halvår lekte någon med mina känslor. Efter att jag till sist bett honom fara och flyga så blev jag faktiskt väldigt bitter och cynisk och bestämde mig för att kärlek inte var min grej. Det fanns inte mer än på film och i sagoböckerna. Lovade mig själv att inte falla för någon igen. Det var inte värt risken.
När han dök upp ändrades allt. Den där första eftermiddagen på kaféet drack vi bara var sin kopp kaffe trots att vi satt där och pratade tills det började mörkna. Kent spelades i bakgrunden. Ju mer jag pratade med honom ju mer ville jag veta. Hans röst hypnotiserade mig och trots nervositeten slappnade jag av och glömde helt bort tiden. Servitriserna tände värmeljus på vårt bord som hann brinna ut innan vi gick därifrån. Något hade förändrats inom mig. De där fjärilarna som jag bestämt stängt in i burar med rejäla hänglås började smida planer för hur de skulle ta sig ut.
Då han äntligen kysste mig på ett fullt dansgolv efter flera fina träffar stormade det inom mig. Min hand i hans nacke och tusen och åter tusen fjärilar i magen. Sockerdricka istället för blod i varenda ven och elektricitet under huden. Basen som dunkade och ett virrvarr av ansikten runt omkring oss. Det enda jag riktigt såg den kvällen var hans.
Han fick mig att känna mig så oerhört mycket bättre. Tillsammans med honom blev jag någon ny. Fortfarande livrädd för kärleken men mer våghalsig, villig att våga tro på att detta faktiskt hände. Att jag fick vara med just honom. Ingen har någonsin gjort mig så lycklig.

Det är som ett filmmontage i mitt huvud. Min hand i hans. Hur han tyst berättar att han är kär i mig. Kyssar i mörkret. Hur jag nervöst träffar hans vänner för första gången. Te klockan tre på natten för att vi ändå inte behöver sova. Han som spelar på min gitarr och ler mot mig. Födelsemärket på hans högerarm som påminner mig om en karta. Hur han kittlar mig tills jag skriker av skratt. Musiken från hans bilstereo agerar soundtrack.

Så hände det. Helt utan förvarning försvann han och så var det plötsligt slut. Vi var tydligen inte rätt för varandra och så var det med det. Slut på sagan. Det finaste jag haft är borta och jag har nog aldrig varit så trasig som nu.