I have decided to be happy. Because it's good for my health.

De senaste veckorna har det varit kaos inuti mig. På nätterna har jag knappt sovit någonting alls och varje morgon har jag vaknat utan att minnas hur man andas. Har levt på kaffe och sömntabletter och gått som i en dimma. Jag har försökt göra tusen roliga saker bara för att tänka på annat. Åkt till Stockholm, rymt hem till en fin vän, klappa katter, gått på museum, kramat min underbara mamma, druckit öl, dansat till jättehög musik, träffat gamla vänner men nästan jämt smitit iväg och gömt mig inne på toaletten och gråtit. Så ont i hjärtat och ögonen.
Som tur är är jag omgiven av fantastiska människor som gjort allt för att få mig att må bättre. Fina vänner som hållit om mig, bara lyssnat, ringt och messat trots att jag inte alltid orkat svara, pratat mig genom hemska nätter, dragit med mig på äventyr och tipsat om sånt man blir glad utav. De gör världen till en mycket bättre plats att vara på. Deras ord är lite som en bit silvertejp, lappar ihop det som gått sönder även om det kanske inte räcker fullt ut. Jag är fortfarande trasig men på något vis har jag tagit mig samman igen. Det hände en tidigt morgon efter en lång pratstund med en sådan person. Plötsligt fanns det tillräckligt mycket tejp för att jag inte skulle ramla isär. Tack! <3