“Fall down seven times, stand up eight”

Jag är inne i en butik, strosar runt lite och får syn på en ställning med reaplagg. Min blick fastnar direkt på ett par byxor. Egentligen gillar jag inte byxor, faktum är att jag inte ens äger ett enda par, men de här är verkligen jättefina. Mörkblå med små svarta hjärtan på och med lite slits längst nere vid foten. De vore supersöta ihop med en skir blus och nätta ballerinaskor. Efter viss tvekan, jag hatar att prova kläder, plockar jag med med några par i olika storlekar in i ett provrum.
Det första paret passar inte och det andra sitter inte snyggt alls. Hjärtat börjar slå fortare och hårdare.
"Det är för att du är så jävla fet och äcklig." När jag ser på mig själv i spegeln förstår jag inte hur det ens är fysiskt möjligt att jag får plats i provrummet, jag är ju så stor. Allt jag ser är fett. Hemskt äckligt fett.  Ätstörningsmonstret som bor inuti mitt huvud har vaknat till liv. Hon hånar mig och säger att jag borde lyssnat på henne. Inte ätit så jävla mycket som jag gjort på sista tiden. "Idiot, du borde svälta dig och träna istället."
Inom några sekunder är paniken total och hur jag tog mig hem är bara en suddig dimma.
Tillbaka på ruta ett igen, men imorgon är en ny dag. En bättre dag förhoppningsvis.