måndag 14 januari 2013

It doesn’t matter how long it takes, all that matters is getting there.

Mellis
Tänkte försöka fokusera på något positivt. Även om jag har tagit flera steg tillbaka nu så gjorde jag en del framsteg förra månaden.
En dag hade jag två möten på ätstörningsmottagningen inbokade, ett före lunch och ett efter. Egentligen tänkte jag helt enkelt hoppa över lunchen. Jag tycker det är extremt jobbigt att äta ute bland massa folk. Speciellt om jag är ensam eller om jag inte känner till stället där jag ska äta.
Hur som helst bestämde jag mig för att försöka få i mig någonting. Som tur var finns det ett Espresso House i närheten. Vet exakt hur många kalorier allt på deras meny innehåller så det känns tryggt. Köpte en mocha latte och en youghurt, som verkligen är en safe food för mig. När betalat letade jag upp ett hyfsat avskilt bord och pratade i telefon med Erik under tiden jag åt.
Jag åt inte upp alla müsli och lämnade en del kaffe. Jag hade glömt bort att säga att jag ville ha den utan grädde och det blev ångestfyllt. Men jag gjorde det!

4 kommentarer :

vicalmighty sa...

Så himla duktig du är !
Baby steps, baby steps, baby steps!

Du kommer klara det.
Och din blogg är så fint :)

Fanny sa...

Det går ju framåt iaf :) bättre att det går långsamt men något stadigare än inte alls :)!! Fortsätt kämpa :))

Synne sa...

Dette virker som en positiv utvikling - så bra! Jeg ønsker deg alt godt for det nye året. Klem fra Paris!

The fairytale about My life sa...

det see gott ut!