Jag och mamma blev bjudna hem till några vänner för att grilla. Så jag slapp i alla fall sitta och uggla här hemma hela midsommarafton. När vi skulle åka hem hände något väldigt jobbigt.
Jag tappade rösten och jag har fortfarande inte fått tillbaka den. Om jag försöker prata så får jag inte ens fram ett litet pip. Det börjar bli riktigt frustrerande. Plötsligt förstår jag hur Ariel kände sig när Ursula hade tagit hennes röst. Det är så svårt att göra sig förstådd när man inte kan prata!
lördag 26 juni 2010
midsommarkvällen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
8 kommentarer :
Men oj vad jobbigt! :/
harklade du dig mycket under den tiden du var sjuk? för det tär på stämbanden och kan göra så att man tappar rösten. Det är bättre att hosta, alltid. :)
Oh, the candy! <3
Håper du får stemmen din tilbake, det høres ikke så bra ut. :(
Vad jag gillgillgillar din blogg...!! Den är så fin och allt.
Åh, usch, hoppas du blir bättre! :/
Svar: det är stolthet och fördom, den gamla filmen :) några tjejer från klassen och jag ska se den. mys! :D
fint att din midsommar blev bra ändå, fina bilder. hoppas rösten kommer tillbaka snart! puss
Oh, jag vet hur det är. Såndär blir jag också varje gång jag blir riktigt förkyld! Men det tröstar en lite att man kan jämföra sig med Ariel... :)
De där skorna var inget att leka med! Vart har du hittat dem?
sv: tack så mycket, detsamma! (: fina skor föresten, vart är de köpta? :D
Skicka en kommentar